Datateknik 98-03 ute 98-02-26
Knutpunkter är modebegreppet för dagen när Internetproffsen i Sverige diskuterar nätets uppbyggnad. En knutpunkt är enkelt uttryckt en hopkopplingspunkt där många Internetoperatörer kan mötas och utbyta trafik med varandra. Det finns sedan ungefär två år en sådan i Sverige (Stockholm) och ytterligare två är planerade i Göteborg respektive Malmö.
Idén om knutpunkter kommer -- förstås -- från USA där de två största, MAE East utanför Washington och MAE West i San José, har varit igång sedan tidigt 1990-tal. Men på senare år har utvecklingen sprungit ifrån dessa bjässar.
-- Trenden idag går mot privata länkar mellan operatörernas stamnät, till exempel är trafiken mellan MCI och Sprint så stor att de föredrar privata länkar för inbördes utbyte. De har visserligen länkar mot andra nät, bland annat genom MAE East, men kapaciteten på dem är mycket lägre, säger John Hardie som var driftchef för MAE East fram till för något år sedan.
-- Mycket lite av vår trafik till andra operatörer går via publika knutpunkter. Prestandan för direkt trafik är dramatiskt mycket bättre, säger Ted Studwell på Sprint.
Prestanda är inte det enda skälet till privata länkar, det handlar också om ekonomi. Knutpunkterna är byggda som lokala nät med FDDI eller ATM i centrum och man kan inte på ett effektivt sätt kontrollera trafiken på ett sådant nät. Med den ursprungliga modellen, trafikutbyte ("peering") mellan alla som är inkopplade i en knutpunkt, kan därför mindre operatörer låta sin trafik åka snålskjuts i de storas nationella nät.
En viss del "obetalda" paket kan de stora operatörerna svälja, men blir det för mycket kostar det pengar. Privata länkar kombinerat med lägre kapacitet till knutpunkterna är ett sätt att hålla den obetalda andelen nere.
De amerikanska operatörerna har gigantiska nät, jämfört med de svenska, och det märks i knutpunkterna trots de privata länkarna. MAE East, som kopplar ihop ett sextiotal operatörer, har en snittbelastning över dygnet på drygt 1 Gbit/s medan MAE West ligger något lägre.
Både Sprint och MCI använder OC-12 (622 Mbit/s) optiska förbindelser, och MCI är nu ensamma om att ha dubblerade sådana förbindelser. Agis har för närvarande huvudsakligen DS3 stamnät, men de har tecknat kontrakt om att köpa ett OC-48 (2,4 Gbit/s) nät med garanti för utbyggnad till OC-192 -- 9,6 Gbit/s.
-- Sprint använder inte ATM utan Packet over SONET, en teknik för att skicka datapaket direkt i teleoperatörernas fiberoptiska nät, sedan nästan två år. SONET är den amerikanska varianten av det som i Europa kallas SDH. Nyligen har vi tagit Cisco Gigaswitch Routers i trafik, som kan sortera trafiken i klasser beroende på prioritet. Det ger oss möjlighet att garantera en viss kvalitet till kunder som betalar för detta, berättar Ted Studwell.
-- ATM är nog bra för mindre nät, om man kan acceptera de nästan 24 procent som försvinner i signalering, men det är inte skalbart på samma sätt när kapaciteten måste utökas.
MCI, Sprint och Agis har privata länkar till utlandet, även om de är färre än inom USA. Det är helt enkelt mycket dyrare med internationella länkar. Sprint har länkar upp till 155 Mbit/s, medan MCI har över 400 direkta länkar till utlandet, på upp till 45 Mbit/s.
Trots att de stora operatörerna kanaliserar mer trafik i direkta länkar kommer knutpunkterna att vara viktiga även i framtiden. De behövs framför allt för att koppla ihop mindre operatörer och för att ta emot förbindelser från utlandet, men svårigheten att öka kapaciteten gör att de inte kan växa hur mycket som helst.
Jan Lien
Jan Lien är frilansskribent med ett stort intresse för gamla Digitaldatorer
Copyright Datateknik